Kvinna och entreprenör? Nu har du chansen!

The future is so bright... (Foto via Flickr, vonSchnauzer)

Det här med kvinnor och företagande är ju hett, och har varit extra hett under mandatperioden med Maud Olofsson som näringsminister. Men samtidigt inte helt okontroversiellt. För vad är egentligen kvinnligt företagande? Skiljer det sig från manligt? Och blir män diskriminerade nu när det är så mycket extrapengar till kvinnorna?

Det här är ju en debatt som man kan fastna länge i. Och jag är kluven. Precis som jag är kluven till det här med kvotering till styrelser. Å ena sidan är det fantastiskt hur många duktiga, kvinnliga entreprenörer som nu lyfts fram som förebilder. Och det är underbart med alla dessa projekt som syftar till att lyfta, utbilda och stärka kvinnor i deras företagande. Å andra sidan är det ju himla trist att det ska behövas, bara det faktum att man pratar om kvinnligt företagande… Det har ofta en ton av ”ett annorlunda” företagande, lite mer ”mjukare” och ”det är inte pengarna som är drivkraften”. Och när det gäller styrelser finns det ju gott om forskning som visar på att företagen blir mer lönsamma har en jämnare könsfördelning. Jag tror dessutom att kvinnorna kommer ändå, är det inte lite av en generationsfråga? Ge det några år till så… Kanske naivt, men tills vidare tycker jag så. Och så passar jag på att utnyttja alla projektpengar så mycket jag kan under tiden.

Hursomhelst, det var egentligen inte det jag skulle skriva. Jag skulle ju skriva om fantastiska ATURN, som snart sparkar igång sitt affärsutvecklingsprogram för tredje gången. Förra omgången hade jag äran att vara med, och det var ett par fantastiska månader. Spännande mix av deltagare, duktiga föreläsare på utbildningarna och ordentligt med struktur – och det sistnämnda kan man verkligen behöva som nybliven entreprenör när idéerna sprutar åt alla håll…  :-) Om du är kvinna och entreprenör – ta chansen och sök! Programmet sparkar igång redan i september, så det är snabba puckar. Mer information hittar du här.

När jag ändå är inne på det här med kvinnor och entreprenörskap. Häromveckan såg jag att Connect har dragit igång ett nytt nätverk för kvinnliga affärsänglar, Cash is Queen. Den 2 september kör de kick-off på Konserthuset i Stockholm, med talare som Maria Rankka, Kristina Lindhe, Anna-Carin Månsson, Sven Hagströmer och Anders Borg. För att vara med i nätverket måste man vara beredd att satsa 250 000 kr, så jag avvaktar nog lite… Däremot tror jag att eventet är öppet för alla. Det ska bli spännande att se vad det här leder till. Nog kan det behövas lite mer kvinnor även bland riskkapitalisterna!

Vad krävs för att en viral kampanj ska vara lyckad?

I förra veckan publicerades en lista på ”Historiens 20 bästa virala kampanjer” Länken har snurrat runt en del på Facebook och Twitter, de flesta har gillat den och varit stolta över att det är två svenska bidrag med på listan. Jag hade förstås höga förväntningar när jag öppnade listan, jag menar ”historiens BÄSTA” kampanjer någonsin…

Och visst fanns det några guldkorn, men de flesta bidragen på listan var inte speciellt bra. Eller virala för den delen heller. Det finns en del kreativa kampanjer som utnyttjar nya kanaler, t ex Facebook. Där är ju IKEA Malmös kampanj ett lyckat exempel (plats 9 på listan) – men viral? Nja, vet inte… Kampanjen gick ut på att IKEA la ut bilder på utställningsmiljöerna på Facebook. Den som först taggade möblerna med sitt namn vann dem. Toppenbra Facebook-kampanj. Men knappast viral.

Ett annat exempel är Microsofts lansering av nya sökmotorn Bing. Om man blev deras fan på Facebook så fick man pengar att använda i Facebook-spelet Farmville. Man ökade antalet fans med 360% på en dag, enligt uppgift. Men är det verkligen en viral kampanj? Eller ens en lyckad kampanj? De köpte sig många fans på Facebook. Men vilka var dessa fans? Har de nånsin provat Bing som sökmotor? Eller ville de bara få lite mer pengar att leka med i Farmville? Knappast en trogen och lojal kund, även om man kallar sig ”fan” till Bing.

Jag tycker att det finns några saker som är viktiga att alltid ha i bakhuvudet när man gör kampanjer, virala eller inte.

  1. Syftet. Vad är syftet med detta? Ska vi bara synas så mycket som möjligt, spelar ingen roll vart det är eller vilka som ser oss? Eller är syftet att visa upp vår nya produkt och attrahera nya kunder?
  2. Formulera tydliga mål. Att bara göra en kul kampanj som alla snackar om, är det rätt mål? Eller handlar det om att bygga varumärke eller öka försäljning? Tänk igenom syftet en gång till och formulera målet efter det.
  3. Mät rätt sak. Är antalet fans på Facebook verkligen rätt mätvärde? Kanske. Men inte alltid. Däremot är det det lättaste mätvärdet. Det kanske, beroende på ditt mål och syfte, är viktigare att mäta hur lång tid de tillbringar på kampanjsajten eller hur många som konverterar till försäljning.

Men det fanns ju trots allt ett par riktigt bra kampanjer i den där listan. Som marknadsföringsarbetet för Blair Witch Project som alla pratade om, som väckte nyfikenhet och funderingar kring om vad som var på riktigt. Och som ledde till att att den räknas som en av världens mest lönsamma filmproduktioner då den omsatte 10 000 gånger sin egen budget (enl Wikipedia) Där snackar vi viral och lyckad marknadsföring, på liten budget och med tydligt resultat. Eller Will it blend där allt från iPads och iPhones till golfbollar och vuvuzuelas provas i företagets produkt – hushållsmixern. En snackis över hela världen, och med totalt 134 miljoner visningar på Youtube! Men framförallt – en försäljningsökning med 700%. Det, mina vänner, är en lyckad viral kampanj!

Det här inlägget har också publicerats på ehandel.com.

Ungt entreprenörsskap värmer mitt hjärta

Jag funderar en del kring entreprenörsskap och vad det är som gör att vissa människor tar sitt öde i egna händer, medan andra väntar på att saker ska lösas åt dem. Jag tror inte att det är en talang utan en egenskap som går att övas upp. Och jag tror att världen skulle vara en bättre plats med fler som vågar ta tag i problemen de ser och hitta en lösning på dem.

Därför blev jag så himla glad när jag igår hittade artikeln ”Unga eldsjälar startar eget” på DN.se.

Medan många drar sig för att starta eget finns det andra som gör det innan de ens gått klart gymnasiet. DN Söndag har träffat några unga som slagit sig fram i affärsdjungeln – och som driver sina egna företag. ”Det är häftigt att få så mycket eget ansvar, jag känner att jag växer”, säger Malin Wallander, 17 år.

Artikeln handlar om Arvid, Oscar och Benjamin som driver företaget Ung Omsorg som organiserar besök av unga i äldrevården. Arvid är äldst, han är idag 22 år och leder företaget som idag har 35 team med 500 ungdomar över hela landet och har avtal med Carema till 2013. Så häftigt! Jag blir så imponerad. Det där är verkligen ungt entreprenörsskap och socialt entreprenörsskap när det är som bäst!

I våras hade jag äran och glädjen att få sitta i en av jurygrupperna under Stockholms-finalen av Ung Företagsamhets årliga tävling och mässa för alla UF-företagare. Ung Företagsamhet är en ideell organisation som låter gymnasieungdomar driva företag under ett läsår. På bara ett läsår, parallellt med sina övriga studier, ska ungdomarna bilda partnerskap, hitta en affärsidé, skriva marknadsplan, producera, sälja, marknadsföra och slutligen avveckla sitt företag. Oavsett om de själva sedan väljer att gå vidare till att starta företag efter skolan så är det en fantastisk lärdom att se hur man faktiskt driver ett företag. Jag skulle aldrig tveka att anställa någon som vet vad det innebär.

Så jag hoppas på mer ungt entreprenörsskap framöver. Alla behöver inte, och ska inte, bli företagare själva. Men att lära sig om vad det innebär, att våga ta egna initativ och eget ansvar – det är viktigt för alla!

Uppdatering: Uppsala har fattat. Här satsar de på entreprenörsskap i skolan.

En inspirerande helg

Foto: Maria Richardsson

Helgen var, som jag tidigare har skrivit, fylld av tankar, möten och nya vänner. Intrycken har börjat lägga sig och jag ska försöka mig på någon typ av sammanfattning (som också finns publicerad på ehandel.com).

Drygt 400 personer som brinner för webben samlade på en idyllisk ö i Blekinge skärgård – det är svårt att tänka sig, men jag tror att det faktum att vi alla var utanför våra normala miljöer och lufsar runt i gummistövlar som gör SSWC till en så dynamisk och spännande miljö. Alla sessions hölls på platser som ”under eken”, ”vid flaggstången” och ”lilla tältet”. Otroligt charmigt, och jag trivdes förstås som fisken i vattnet i den mysiga skärgårdsmiljön.

Foto: Maria Richardsson

Eftersom helgen har varit fylld av bloggande och twittrande människor finns naturligtvis hur mycket som helst att läsa om det här. En bra startpunkt för att få reda på mer om vad det här med SSWC egentligen handlar om är att titta på inslaget från TV4 eller läsa intervjun med Kristin Heinonen i Svd. På Jan Viderens blogg finns en lista med länkar till många av de blogginlägg som producerades under och efter helgen, där kan du också hitta många guldkorn. Bilder finns samlat på Flickr och om man vill läsa igenom vad som sas på Twitter är det hash-taggen #sswc som gäller (och gott om tid, för den är otroligt välfylld).

Foto: Maria Richardsson

Men själva konferensen då? Vilka frågor avhandlades och vad tyckte jag? Som det blir på en unconference, där deltagarna sätter agendan själv, så spretar det otroligt mycket. Högt och lågt blandas med frågor om mobilappar och redaktörsskap. Och det är också charmen. Hela konferensen har varit otroligt omtalad så jag hade väldigt höga förväntningar, vilket i sig är farligt, för det är inte lätt att leva upp till höga förväntningar.

Mitt spontana intryck var att den lite dämpade energin. Eller var det bara avslappnat? Jag jämför förstås med mina erfarenheter från Geek Girl-konferenserna, där energin har totalt kokat i rummet i nästan två hela dagar. Det fanns också väldigt mycket sessions att lyssna på hela tiden, och jag hade ibland känslan av att jag hela tiden missade något. Och så blir det ju såklart med över 400 pers som är engagerade och vill diskutera just sina frågor.

Jag hörde en del röster om att de riktiga geeks-en saknades, och det kan jag nog hålla med om – nu var det mer fokus på medier och kommunikation än tekniknörderi. Å andra sidan behöver det inte handla om teknik för att man ska vara nörd. Mycket handlade förstås om sociala medier. En del tyckte att ”kan vi inte bara sluta att kalla det sociala medier nu”, vilket jag förstår. För den som är inne i detta är det bara ännu en kanal att kommunicera i. Däremot tror jag att många många därute inte har förstått vad det är som är på väg att hända, hur de nya kanalerna fungerar och kanske är sociala medier ett ord som beskriver förändringen på ett bra sätt. Jag tycker nog att den stora massan utanför Tjärö fortfarande har användning av den benämningen. På sikt tror jag att den kommer försvinna, men tiden är inte riktigt mogen än.

Också det faktum att ”alla företag måste använda sociala medier” har diskuterats en del. Även där tycker jag att man i debatten ibland missar  en viktig punkt, en helt grundläggande och avgörande punkt. Som i all kommunikation måste man fundera över vem man pratar med och vad man vill säga. Alla företag ska inte finnas på Facebook och Twitter. Men för de som vill finns det många intressanta möjligheter, men glöm inte att svara på frågan ”om” först!!!

Foto: Maria Richardsson

Allt var ju inte heller allvar. Det blev sena kvällar, massor med mat, dans i ladan och allsång också. Och allsången, med nyskrivna texter till gamla klassiker, var helt briljant (men möjligen något intern…). Titta på allsången och läs de roliga texterna här.

Sammanfattningsvis – var det värt det? Med nästan åtta timmar i buss åt båda hållen, två nätter i tält, och en dag med så mycket intryck att man knappt visste vart man ska ta vägen. Absolut! Att få träffa alla de här människorna och prata i lugn och ro är värt massor! Både att få träffa de som man tidigare har haft kontakt med och att hitta nya vänner, samarbetspartners och kollegor. Så om det blir ett camp 2011 (vilket det låter som) så är det troligt att jag kommer vara där då också!

Stort tack till Kristin Heinonen och Tomas Wennström (och alla andra inblandade) som har ordnat allt – otroligt välordnat och genomtänkt på alla plan!

Och här är boken…

Foto: Maria Richardsson

Jag är hemma igen, full av intryck, tankar och nya vänner. Jag får återkomma med en längre rapport, men först vill jag berätta om att boken nu är här. En tjock bok på 591 sidor fylld med inspirerande och tänkvärda texter från nära 200 av deltagarna. Mattias BoströmPiratförlaget har gjort en jätteinsats, och om du vill köpa boken (som jag tycker att du ska) så kan du göra det här. På samma sida går det också att ladda ner den som pdf och epub-fil. Min text hittar du på sidan 448 eller här.